Direktlänk till inlägg 22 mars 2017
Så känns det när masker faller och sanningen visar sin fula nuna .
När verkligheten träder in, obönhörlig och brutal.
Känns som om jag sprungit gatlopp.... inför skrattande pekande folkmassor, avslöjad och avklädd.
När fasaden inte klarar av att stå upp, när man inte längre klarar av att vara duktig... stå ut...rycka upp sig.
När man kisande ser på TV genom strilande tårar i försök att ignorera och förtränga
Naken
När man försöker kliva upp, resa sig ur fåtöljen.. ..benen krampar, armen.... som om jag hade lava i nervbanorna, taggtrådar istället för muskler
Yrsel, smärta..... ilskna tårar
Blir otroligt leds när kroppen sviker, när inte hjärnan kan tvinga den till lydnad och hålla allt inom kontroll.
En orolig make som spurtar efter smärtstillande och ser mig, genom alla fasader....alltid igenom allt och alla försök att spela teater. Älskar mig, hjälper och finns.
Men.... jag vet ju också att imorgon är en ny dag och än så länge går dessa smärtgenomslag tillbaka och kan ge mig lov att vara jag igen, ett tag.
Jag ska bara komma ihåg att jag inte längre är jag rent fysiskt
Ofta inte heller mentalt, kanske min personlighet är som vanligt jag vet inte
Naken
Så känns det
Vilken dag, snacka om att kroppen och huvudet behöver vila. Igår kraschade jag totalt mentalt efter en fråga om min son, jag var inte förberedd på den alls och sorgen övermannade mig totalt. Soffan varvat med promenader med en fortfarande ic...
Igår kraschade världen på nytt Ångest och gråtattack , smärtan blir ohanterbar och luften tar slut. Saknar min bror , min son, min farmor...... men även morbror, andra nära och släktningar till mitt ex. Blir så trött i själen, alla dessa som...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|