Förra måndagen opererade shakira bort tre knölar , vilka är skickade för att se vad de är.

Idag tar jag av ett bandage och upptäcker en ordentlig svullnad samt att det är varmt. Så nytt besök på Djursjukhuset blir det senare idag.

Mitt emellan frambenen på bröstkorgen

Jisses!!

Köksspisen behöver då lirkas med.....lite kyla så hamnar all rök inne...så nu luktar man nyrökt .. .

I all hast avslutade jag tvättstugan idag.

Jag kom på att hösten snart passerat och vintern är i raskt antågande. Ensam och frusen står alltså stugan, väntar på kärlek och omvårdnad inför den snötäckta årstiden.

Goda råd blev dyra, tankekulkerbyttorna många och i all hast insåg jag att det var idag....sen var det försent.

Vi har en familjetragedi att brottas med i dubbel bemärkelse, en begravning att ordna och allt runt omkring det. Dessutom jobbar jag i helgen med Partylite liksom på tisdag och onsdag till veckan....så som sagt, det var ju nu...idag jag kunde åka!

Stuvade in den nyopererade wailern i bilen tillsammans med några förnödenheter, mellanlandade som hastigast på ica och drog västerut in i den rodnande brinnande solnedgången.

Japp

Nu har vi en trattwailer hemma och så blir det 1-2 veckor tills operationssåren läkt.

Hon har avlägsnat 3 fettumörer samt gjort gastroskopi. Fettumörerna och prover från magen är skickade till psykologen. Klart verkar att hon har kronisk magkatarr och behöver medicin samt lite justering i kosten.

Lämnade damen 07.30 och hämtade henne ikväll ca 18. En glad tjej som var för trött att skutta så mycket, vi fick hjälpa in i bilen för tratten tog emot och benen var för trötta.

Väl hemma så låg hon på bädden och tittade på oss....gnällde,grät och pratade...så matte lyfte upp henne i sängen till oss och där hon landade...där somnade hon lillgumman.

Nu är jag både mamma till en fru och fru själv ????

Min tös gifte sig första lördagen i Juli och jag gifte mig i Attmars kyrka sista lördagen i Juli.

En GALET stressig vecka som rundades av i panik och goda vänners otroliga ovärderliga hjälp. Bröllopet blev magiskt och festen varade fredag lördag söndag.

Finns egentligen Hur mycket som helst att skriva men det får bli senare. Bjuder på någon bild i alla fall.

//Hur det var först....//

Det bor en sorg i mitt hjärta, trevande lägger den sig inne i de mörka kamrarna.

För varje hjärteslag följer den med på en resa runt i ens kropp, in i alla organ och letar efter fler ställen att bo på.

du dunk .... du dunk..... fortare och fortare kramar hjärtat åt om sorgen, håller den hårt , kramar.

du dunk .... du dunk.....bröstkorgen räcker inte till, den sprängs, är för trång ... du dunk .... du dunk.....
Inget ryms inuti dess skyddande hölje
Det gör ont
du dunk .... du dunk.....luft luft luft!
Jag går sönder.....läpparna sticks
lungorna pressas ihop för hjärtat hinner inte med ....du dunk .... du dunk.....luft luft luft !!!!

Aaaaaaaahhhhh äntligen lite befrielse
du dunk .... du dunk.....rösten släppte lite på trycket, ett ljud långt bortom vanlig smärta och förstånd....du dunk .... du dunk.....
sorgen bökar och försöker komma till ro, men den är för vass, ovan och ny.

Ännu ett tag är den svår att husera i kroppen och i sinnet.
Ingen känner dess vägar.

du dunk .... du dunk.....

I sömnen smyger den dig även in i drömmarna försöker ibland ge minnen att glädjas åt.....
Stanna kvar hos mig ropar munnen högt och förtvivlat, stanna stanna stanna

Förkrossande tårar strömmar, ett brutalt söndertrasande ylande klagande läte från boet av sorgen inne i hjärtat vältrar sig ut mellan mina läppar.....läpparna spricker jag biter mig i tungan...... du dunk .... du dunk.....luft luft luft

Kan inte hejda floden nu

Kan inte stoppa mörkret, oförstående hör jag vad ni säger, han är borta, men jag bara glider iväg.

Jag spolas in i mig själv, tumlar runt och slåss på, klöses av sorgen låses in i mitt huvud och kvar fanns ett skal av en människa, en rest.

Kroppen kopplas bort , den behövs/ryms inte, sorgen har växt sig för stor;

Andning fick tillåtelse att fungera men bara nästan annars kom sorgen med en kvävande filt.

Muskler och reaktioner fanns det inte en tanke på att sorgen skulle ödsla energi på att de skulle fungera. Som slappa likdelar utan respons låg dom där vid mig, obrukbara

Äta behövdes inte tycktes det så det sorteras bort. Minnet mindes bestämt så snart någon erbjöd mat att jag nyss hade ätit gryta och ris, men tack som frågar......

Smärtförnimmelser i huden behöver du inte, utan de lagrar vi här på en hylla vid utgången så när sorgen släpper ut dig från hjärnan och in i din kropp så får du allt......allt....genast

Minnet det sätter sig sorgen och leker med det och inte en minut blev den andra lik. Sudda lite här och flytta om dagar där. Klart var att inget hänt.....präst, varför då?

Sen....
Sen när sorgen släpper tillbaka mig in i min kropp igen så blir allt för en sekund uppenbart, Anders....anders och nu växer en tsunami av urkraft och kärlek, jag vill träffa min Anders och det är nu....tårarna och snor blandas med svett.

du dunk .... du dunk.....du dunk .... du dunk.....

Luften tar slut, mörkret sluter sig sorgen pyser ut som ett vrål av hulkningar och fruktansvärda ljud. Kroppen ger upp.....

Allt försvinner igen

Om om om igen.

Hudlös ligger du blottad nu börjar sorgen tränga ut genom dina porer likt taggtråd.

du dunk .... du dunk.....du dunk .... du dunk.....

//
LME

//sorgehjärta,
-Hur det var först//

Det bor en sorg i ett hjärta, trevande lägger den sig inne i de mörka kamrarna.

För varje hjärteslag följer den med på en resa runt i ens kropp, in i alla organ och letar efter fler ställen att bo på.

du dunk .... du dunk..... fortare och fortare kramar hjärtat åt om sorgen, håller den hårt , kramar.

du dunk .... du dunk.....bröstkorgen räcker inte till, den sprängs, är för trång ... du dunk .... du dunk.....
Inget ryms inuti dess skyddande hölje
Det gör ont
du dunk .... du dunk.....luft luft luft!
Jag går sönder.....läpparna sticks
lungorna pressas ihop för hjärtat hinner inte med ....du dunk .... du dunk.....luft luft luft !!!!

Aaaaaaaahhhhh äntligen lite befrielse
du dunk .... du dunk.....rösten släppte lite på trycket, ett ljud långt bortom vanlig smärta och förstånd....du dunk .... du dunk.....
sorgen bökar och försöker komma till ro, men den är för vass, ovan och ny.

Ännu ett tag är den svår att husera i kroppen och i sinnet.
Ingen känner dess vägar.

du dunk .... du dunk.....

I sömnen smyger den dig även in i drömmarna försöker ibland ge minnen att glädjas åt.....
Stanna kvar hos mig ropar munnen högt och förtvivlat, stanna stanna stanna

Förkrossande tårar strömmar, ett brutalt söndertrasande ylande klagande läte från boet av sorgen inne i hjärtat vältrar sig ut mellan mina läppar.....läpparna spricker jag biter mig i tungan...... du dunk .... du dunk.....luft luft luft

Kan inte hejda floden nu

Kan inte stoppa mörkret, oförstående hör jag vad ni säger, han är borta, men jag bara glider iväg.

Jag spolas in i mig själv, tumlar runt och slåss på, klöses av sorgen låses in i mitt huvud och kvar fanns ett skal av en människa, en rest.

Kroppen kopplas bort , den behövs/ryms inte, sorgen har växt sig för stor;

Andning fick tillåtelse att fungera men bara nästan annars kom sorgen med en kvävande filt.

Muskler och reaktioner fanns det inte en tanke på att sorgen skulle ödsla energi på att de skulle fungera. Som slappa likdelar utan respons låg dom där vid mig, obrukbara

Äta behövdes inte tycktes det så det sorteras bort. Minnet mindes bestämt så snart någon erbjöd mat att jag nyss hade ätit gryta och ris, men tack som frågar......

Smärtförnimmelser i huden behöver du inte, utan de lagrar vi här på en hylla vid utgången så när sorgen släpper ut dig från hjärnan och in i din kropp så får du allt......allt....genast

Minnet det sätter sig sorgen och leker med det och inte en minut blev den andra lik. Sudda lite här och flytta om dagar där. Klart var att inget hänt.....präst, varför då?

Sen....
Sen när sorgen släpper tillbaka mig in i min kropp igen så blir allt för en sekund uppenbart, Anders....anders och nu växer en tsunami av urkraft och kärlek, jag vill träffa min Anders och det är nu....tårarna och snor blandas med svett.

du dunk .... du dunk.....du dunk .... du dunk.....

Luften tar slut, mörkret sluter sig sorgen pyser ut som ett vrål av hulkningar och fruktansvärda ljud. Kroppen ger upp.....

Allt försvinner igen

Om om om igen.

Hudlös ligger du blottad nu börjar sorgen tränga ut genom dina porer likt taggtråd.

du dunk .... du dunk.....du dunk .... du dunk.....

//
LME

Nu är vi gifta, en magisk dag, fast självklart med en hel del stök och förseningar liksom mindre missförstånd och en självförvållad jätteflopp.

Just nu ligger jag på sjukhuset, blev inskjutsad med ambulans, natten mot igår fredag. Jag har känt av kramper i tarmarna lite mer intensivt än annars den senaste veckan, liksom ökad smärta i kroppen... Inte alltför konstigt alls med tanke på bröllopet och så en sväng till hjortron skogen på det.... Fast själen behövde ju få sitt också och jag har vilat och pausat, gått långsamt ,burit minimalt...osv

Torsdag kväll var otroligt jobbig, tog en ketogan tbl vid 18 och gick till sängs för en film, vid 23 hade även händer, höfter och bäcken sällat sig till klagosången och ytterligare en ketogan med alvedon intogs. Nått tag efter midnatt, tror halv två, var det dags för toabesök, då fick Freddan stötta och hålla i mig för allt gjorde bara ont och benen bar inte ordentligt. Efter toan skulle jag åter.....jo tjena :-/ Freddan fick akut skicka in en stol under baken åt mig för där var det stopp, från stolen gled jag ner på golvet för att hitta en bekvämare position och Freddan ringde 112.

På akuten blev jag fint bemött, endel väntetid blev det därinne dock, tror jag var inne ca halv tre något. Träffade både kirurg och medicin doktor, ett ultraljud över galkan gjordes och bedömningen blev att nytt ul samt ct-röntgen behövdes dagen efter, fredags igår då, fick ytterligare smärtstillande och prover togs sedan upp till avd 24 och där var jag ca 05:30. En tryckavlastande luftmadrass togs fram och personalen pysslade fint om mig.

Fredagen var jag totalt utslagen och knappt kontaktbar alls. CT och UL gjordes och UL visade ingen gallsten, CT visade inte upp några nya förändringar och alla blodprover var som de brukar, dock var/är blodtrycket l+ite väl lågt. Som lägst har det vart på 83/50 ikväll lördag var det 96/65.
I ambulansen och akuten var det 135/75 ;-)

Så det jag drabbats av är helt sonika överansträngning som sänkte mig totalt, det tillsammans med min crohns och annat skit orkade alltså inte kroppen med, det gick liksom inte att "rycka upp sig" , "bita ihop"...osv det blev stopp och en ohanterbar smärta och kramper.

Så ikväll är det lördag och en vecka som hustru till Fredrik, en makalös känsla och snart ska vi på bröllopsresa, då får banne mig kroppen ha hunnit vila!