Ikväll ska vi provsmaka delar av menyn och dryckjom.
I kylen väntar 7 (!?!) flaskor bubbel på utlåtande....

Vi har också vart en sväng och tittat på porslin till middagen, liksom glas och annat att duka med, det börjar liksom närma sig.

Men!
Först nu midsommar och därefter min tös bröllop ...mammahjärtat bara smälter, så fina dom är tillsammans. Saknas gör ju bara vår älskade Ante...vilket kommer kännas tufft och jobbigt, men man får fokusera på Annika o Micke och glädjas med dom och deras dag. Jag har också fått äran att göra bröllopstårtan...spännande!

Vaknade för en stund sen och hör hur det blåser och regnar där ute....

Känns rätt trist att vara i en sommarstuga och mysa med busväder ute, speciellt som att sådant vi vill göra är utomhus. Har lite gräs kvar att slå, väggar att måla, saker att snickra :-) vi får se, kanske man rullar hemmåt igen.

Shakira är världens klokaste jycke! I förrgår gick jag omkring och var orolig, hade inte sett om hon skitit på hela dan...tils jag lyckades få ögonen på henne "in action" så att säga. Hon älgar iväg med bestämda steg, över det klippta gräset till tomtgränsen. Kliver ut i långgräset, dit vi burit hennes skit tidigare, trampar omkring och skiter, smart jycke!!!! Så slapp vi riskera att kliva i skit på gräsmattan :-)

Japp, nu är vi i stugan några få dagar och laddar batterierna :-)

Vi har haft gassande sol tis, ons, tors...idag är det mulet och duggregn av å till. Men gräset är i vart fall klippt och Fredrik är till stor del gris-skär. ??? jag har övergått från blåvit till ljusvit åt den varmare tonen och på armarna kan man nästan skönja en svagt brun ton.

Det mesta inför bröllopet är nu klart, kvar är väl mest tårtan och att vänta in anmälningar om folk kommer eller inte, en nervös väntan eftersom vårt osa-datum är passerat. Vi får bara hoppas och hålla tummarna för att de som inte osat ännu tänker komma och bara missat att ringa Gunilla. <3

Håller just nu på med en faste/sopp vecka inför en undersökning nästa vecka, de har i tarmen på röntgen att jag har ,vad de tror, är en polyp. Så den ska avlägsnas i samband med undersökningen, lite orolig är jag allt. Men vi passar på både Fredrik och jag att försöka minska några kilo inför bröllopet när jag nu ändå fastar , så här blir det soppdiet i några veckor framåt.

Tänk så fånig man kan vara.

Nu har jag ju gift mig tidigare, men det var då och nu är nu. För stunden känns detta som första gången.

Ligger här i natten och funderar på varför inbjudna gäster inte OSA i tid, ifall vi formulerat fel eller om vi skulle hoppat över den där "spara datumet magneten"....kanske våra nära o kära tänkte att den var själva inbjudan, för många sa när de fick den att de skulle komma. Kanske tycker de att det är för uppstyrt med klädkod, eller nått annat som vi inte tänkt på.

Just nu har ca 1/5 av våra inbjudna ringt vår toastmadam Gunilla och berättat om de kommer eller inte och det känns lite förvirrande. Vi funderar på om man ska skicka sms till de som inte ringt till henne eller om man ska låta det bero.

Vi ser ju verkligen fram mot att få dela vår dag med de vi tycker om och så många som ryms i lokalen för den delen.
Det är svårt det där med att "välja" gäster....egentligen vill man bjuda alla släktingar, alla vänner....men samtidigt finns det gränser.

Planeringen har pågått ett år nu och det är fortfarande detaljer kvar att lösa. Fredrik är också lika engagerad han och vi fixar tillsammans vilket är så underbart. Så som sagt vi är just nu otroligt nervösa och oroliga för anmälningarna.

Idag tisdag ska Fredrik in och ta av gipset igen på sin opererade tumme där senorna gick av. Det blir tydligen en slags avtagbar gipshandske och ett besök på handrehab. Handen funkar ganska bra och i helgen fiskade han också, även om jag fick hjälpa till att kroka av firrar.

Vi var återigen på besök på Matfors Sportfiskeklubbs anläggning i Nagg-skogen på gränsen mellan Medelpad o Hälsingland. Vi åkte upp på torsdagen och hem söndag med 5 fina öringar i bagaget. Vädret bjöd på det mesta utom snö. Fredag morgon var det 2grader plus, regn av och till samt ordentliga vindar, lördag blev vädret bättre och söndag när vi skulle hem var det riktigt vackert , ironiskt värre! Själv fick jag åka hem med fulnamnet...

Nu ska jag försöka slumra någon timme till innan klockan ringer vid halv åtta.

Magen bränner, molar och isar, allt på samma gång.

Har dessa dagar haft stor fysisk belastning på kroppen, cyklat och trädgårdsarbete. Så jag är rätt sleten, men insidan känner sig ganska glad, har ju hjälpt några som behövde hjälp.

Ryggslutet, bröstryggen och höften är ilskna och överansträngda. Börjar sakta vänja mig vid min nya kropp och dess funktion och reaktioner, fast det går sakta med många klavertramp. Jag testar mina gränser så snart tillfälle ges och ofta blir det surt tillbaka.

Ligger och lyssnar på en sovande sambo, han andas så mysigt <3 sover djupt och skönt verkar det som.

Besökte en vacker trädgård idag, kan verkligen rekommendera ett besök korsningen Forsvägen-Tångstavägen i Matfors, där finns flera vackra trädgårdar!

Imorgon ringer jag doktorn.

Sommaren på gång in

En rätt trött och bruten Lena idag.

Har upplevt en av de mest turbulenta tiderna på många år. Dessa sista månader går absolut till världshistorien.

Jag är just i ett värkskov, som triggades igång av ett alltför stort stresspåslag, för många ambitiösa åtaganden och frekventa viruspåhopp.

Blir så leds och besviken när kroppen säger upp sig så kapitalt, benen bär dåligt, ryggslutet moler och skär liksom höfter, knän och hälar och axlar.

Jag är dessutom rätt desillusionerad, förvirrad och ärligt ledsen, något som jag verkligen tar avstånd kom exploderandes tillbaka upp i ansiktet på mig, trodde jag gjorde något bra och meningsfullt, som var värt något, men tydligen inte.

Nu samlar jag förtvivlat ihop sprillrorna av ett trasigt sinne, själ och kropp.

Jisses, igen!

Jag vet inte hur många nätter på rad jag legat vaken nu. Tankarna snurrar och snor, kroppen värker på allehanda vis.

När till sist morgonen gryr är jag utmattad och tömd på energi. Förmiddagen går åt till att vakna, äta gröt och försöka få igång systemet, att inte sova timmetals där och då är det klurigaste....ögonen blytunga, det ringer i öronen, susar i kroppen.

Dagarna är intensiva på olika sätt, ingen är den andra lik. Den sista tiden har handlat mycket om problemlösning och konflikthantering vilket i sig kan vara givande och spännande om allt går åt ett gemensamt håll, om parterna dock talar samma språk men på olika vis då blir det genast klart utmanande att lyckas jämka.

Jag har alltid tyckt om och känt mig rätt bra på att få människor att känna sig hörda och förstådda, åtminstone innan livet sket sig. Nu är det en otrolig kamp att hitta den balansen igen, diplomati och att lyssna in hur personen behöver bli hörd för att känna sig förstådd. Att sedan få oförtjänt negativ kritik och rena påhopp tillbaka, gör att jag blir rätt ledsen.

Att skylla på att det går så fort i ens tankar, att andra inte hinner med och då får lov att förstå bäst de vill, är en klart udda tankegång kan jag tycka. Då känns det som om empati står tillbaka för egot.
Jag brukar verkligen lägga mig vinn om att försöka lyssna på vad folk säger, hinna med en tanke på vad de inte säger högt, och om det behövs så frågar jag,
-Hur tänkte du nu?
Sedan kan man därefter inte lägga in för personliga värderingar och dra förhastade slutsatser och bestämma sig för tex hur den man pratar med mår, och lägga sig i hur personen handskas med måendet. För min egen del så har jag värk i princip alla dagar året om, men jag blir fullständigt galen och ledsen om någon bestämmer över mitt huvud vart min kapacitet räcker, då känner jag mig omyndigförklarad, borträknad, värdelös...jag vill i vart fall ha frågan! Och efter den tankegången försöker jag att behandla andra.


Våren och därefter sommaren är i antågande, det kliar i händerna efter jord, blommor...gräva, bygga...påta eller sitta ute i solen med en kaffe och njuta. Vi brukar försöka passa in några dagar hos pappa och hjälpa till med veden, kapa, klyva och trava. Hårt och slitigt arbete som är otroligt skönt för sinnet att göra. Jag vilar många ledsna tankar då kroppen får jobba ordentligt. Sedan får man handskas med värk och annan skit därefter.

Nej ni, om 4tim är vi hos vetrinären med lilla damen och det kan kanske vara bra om jag sov en liten stund, försöka få dygnet att vända, att få sömnen på rätt tid igen vore klart trevligt.

God morgon eller sov gott
<3