Det har varit en tuff höst

Tack och lov att Annika och Micke finns och så Freddan förståss. Vänner saknas inte heller i mitt liv, det är bara svårt för mig att alltid hålla kontakten, de vänner jag har vet det också, så det känns som om det är rätt lugnt.

En av de stora glädjeämnena har väl varit att få fira "lillans" 18års dag, samtidigt så blir det ju en svår dag att helt glädjas åt, fast man så gärna vill. Anders fattas oss så sanslöst mycket, hans röst ekar i mitt huvud, vet att han skulle hittat på tokigheter åt syster sin...

Fick remiss till Österåsen och har varit på "basveckan" och nu är det "Hälsokurs". Man kan välja mellan 3 olika inriktningar och för mig så var det rätt svårt att välja vilket.

smärthantering

vikt

stresshantering

.... Svårt, men valde i alla fall vikt, och så fick jag stoppa in lite från de övriga två, kombinerat med ett träningsschema som min kontaktperson här, sjukgymnast är hon också, gjort utifrån undersökning på basveckan. Det får jag imorgon så det blir spännande att se.

Att åka hemifrån imorse var faktiskt svårt, folk får tycka vad de vill, men kommer sakna Freddan och Shakira med. Freddan har varit ett så osvikligt stöd dygnet runt nu, så jag kommer känna mig halv. Samtidigt så är det säkerligen bra att vara ifrån varandra, som det heter.

Har gjort upp planer på hur jag ska lägga upp mina dagar, varvat med det givna schemat. Här finns ju styrkehall, varmbassäng, spinningcyklar, vackra prommenadstråk.... så det är bara "att ta sig i kragen" och ge sig på´t. Det är väl bara det att det där, ta sig i kragen, är som svårt när man får kämpa för varje beslut, när det sitter en liten djävul på axeln och bidrar till motivationen som en blöt och kall filt över huvudet skulle gjort när man fryser.

Den lille Djävulen kallas för depression har jag fått lära mig och det är lika enkelt att be honom flytta på sig, som att be förkylningen fara och flyga. Tydligast så är det så att var sak har sin tid, och kroppen består av både insida och utsida. För att det ena ska må bra, måste det andra också vara i balans. vilket det absolut inte är hos mig.

Det som kanske är positivt, jag vet inte riktigt, det är att jag sakta men säkert börjar kunna låtsas igen, att jag orkar hålla fasaden uppe så pass länge att jag också kan få lite positivt tillbaka från de stunderna. Det är då jag kan förmå folk att omedvetet vara glada, att de inte bryr sig om mig och allt som hänt, utan de är som vanligt och av det kan jag ladda lite energier också. Kanske låter ruskigt bakvänt men så känns det.

Att ha folk som oroar sig kan också ge en massa press, viss oro är helt ok, men ibland kan oron nästan tvinga den som oroar sig att inskränka mig i det jag gör och det jag orkar, så jag istället måste slösa ork på att övertyga och insistera att... jo jag orkar, jo då det är lugnt, jo då jag klarar av det... Eller kanske är det "bara" kärlek?

Den där lille djävulen som oftast sitter på min axel,har en kompanjon en liten Sate som bor lika ofta i min mage, som i mitt bröst. Där roar han sig med kullerbyttor och allehanda små upptåg. Ibland så kan jag verkligen inte få luft, tror faktiskt han leker med ett spännband runt bröstet på mig, B kallar det för panikångest. Ibland så leker han med sugrör och blåser bubblor i blodådrorna på mig så det bara susar i hela kroppen, snurrar i skallen och jag blir helt matt.

Ibland tar han fram vattenkokaren och tippar ner hett vatten i blodådrorna så man börjar toksvettas, också panikångest säger B om detta.

I vart fall så är det mycket jobbigt, eftersom jag verkligen inte kan hålla styr på den där Saten, han uppför sig precis hur orationellt som helst, men ibland tar han faktiskt semester från sattygerna och då märker jag inte av honom på ett tag. Det verkar faktiskt som om han tar semester oftare och oftare numer.

Den lille djävulen, han är rätt fastvuxen där på axeln och det är väl det som jag tänkt försöka råda lite bot på här uppe, hälla blekmedel på honom kanske.

Idag är det en rätt lugn dag schemamässigt sett, haft samling vid 11, lunch 12-13 och därefter fria aktiviteter, varav jag spenderade 30min i styrkehallen med gångband och lite styrketräning vid 3 maskiner. Dessutom har jag druckit kaffe och pratat lite med "flygelkompisarna".

Rummet mitt var fruktansvärt kallt när jag kom upp, så vaktis har varit här och justerat samt satt in elelement, så nu jäklar i gatan är det gonigt värre här;-)

halv fem är det avspänning, 17 sjukgymnasten, därefter middag och så kl.19 är det yoga och sen kväll :-)

Imorgon ser jag nog mest fram mot första temaföreläsningen inklusive lunch.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland bara drabbar verkligheten en så otroligt hårt. Trots att viljan finns, så bara kapsejsar kroppen. Jag lyckas mer och mer sällan vinna med tjuren/trots och vilja. ? Blir så otroligt otroligt ledsen och känner mig rätt värdelös ??? I må...

Vårvindar friska Solsken och världens blåsväder, smältvatten och slask, porösa snökanter och ute på Ljungan glider majestätiska svanar omkring. Idag går jag sakta, försiktigt med mjuka rörelser och inga häftiga vridningar . Klarar mig utan s...

Så känns det när masker faller och sanningen visar sin fula nuna . När verkligheten träder in, obönhörlig och brutal. Känns som om jag sprungit gatlopp.... inför skrattande pekande folkmassor, avslöjad och avklädd. När fasaden inte klarar ...

Idag är det en sån dag... eller kväll. Hittade bilder på mitt sovrum då det bär inrett med saker efter farmor och farfar. Jag älskar att omge mig av saker med mening, minnen eller dess funktion. ...

Vilken dag, snacka om att kroppen och huvudet behöver vila. Igår kraschade jag totalt mentalt efter en fråga om min son, jag var inte förberedd på den alls och sorgen övermannade mig totalt. Soffan varvat med promenader med en fortfarande ic...