Nu är vi gifta, en magisk dag, fast självklart med en hel del stök och förseningar liksom mindre missförstånd och en självförvållad jätteflopp.

Just nu ligger jag på sjukhuset, blev inskjutsad med ambulans, natten mot igår fredag. Jag har känt av kramper i tarmarna lite mer intensivt än annars den senaste veckan, liksom ökad smärta i kroppen... Inte alltför konstigt alls med tanke på bröllopet och så en sväng till hjortron skogen på det.... Fast själen behövde ju få sitt också och jag har vilat och pausat, gått långsamt ,burit minimalt...osv

Torsdag kväll var otroligt jobbig, tog en ketogan tbl vid 18 och gick till sängs för en film, vid 23 hade även händer, höfter och bäcken sällat sig till klagosången och ytterligare en ketogan med alvedon intogs. Nått tag efter midnatt, tror halv två, var det dags för toabesök, då fick Freddan stötta och hålla i mig för allt gjorde bara ont och benen bar inte ordentligt. Efter toan skulle jag åter.....jo tjena :-/ Freddan fick akut skicka in en stol under baken åt mig för där var det stopp, från stolen gled jag ner på golvet för att hitta en bekvämare position och Freddan ringde 112.

På akuten blev jag fint bemött, endel väntetid blev det därinne dock, tror jag var inne ca halv tre något. Träffade både kirurg och medicin doktor, ett ultraljud över galkan gjordes och bedömningen blev att nytt ul samt ct-röntgen behövdes dagen efter, fredags igår då, fick ytterligare smärtstillande och prover togs sedan upp till avd 24 och där var jag ca 05:30. En tryckavlastande luftmadrass togs fram och personalen pysslade fint om mig.

Fredagen var jag totalt utslagen och knappt kontaktbar alls. CT och UL gjordes och UL visade ingen gallsten, CT visade inte upp några nya förändringar och alla blodprover var som de brukar, dock var/är blodtrycket l+ite väl lågt. Som lägst har det vart på 83/50 ikväll lördag var det 96/65.
I ambulansen och akuten var det 135/75 ;-)

Så det jag drabbats av är helt sonika överansträngning som sänkte mig totalt, det tillsammans med min crohns och annat skit orkade alltså inte kroppen med, det gick liksom inte att "rycka upp sig" , "bita ihop"...osv det blev stopp och en ohanterbar smärta och kramper.

Så ikväll är det lördag och en vecka som hustru till Fredrik, en makalös känsla och snart ska vi på bröllopsresa, då får banne mig kroppen ha hunnit vila!