Nu har jag varit runt området och lyssnat lite till historien!

Rundturen påbörjades vid entrén där en trevlig kvinna mötte upp och så tog vi oss an turen.

Ute mellan huset fick vi oss förklarat vid de olika byggnaderna används till numera och att vissa är 2kallställda" över vintern just för att det är för få personer här. Därefter siktade vi in oss på promenadslingan ovanför här, i skogen. Vi blev snabbt rödblommiga och smått frost bitna i kinderna, men så länge vi rörde på oss så kändes det riktigt bra.

    "hårnålstallen"

Här stannade vi till och tittade på alla små hårnålar som hänger på grova spikar inkörda i tallen. Hit gick TBCpatienterna och satte en nål som minne att de klarat av prommenaden hit, jag gissar att det är några hundra meter upp hit kanske, på relativt platt mark.

Skogen är magisk och man går gärna och dagdrömmer, run tomkring finns små högar/pyramider av stenar som man byggt upp, det sitter saker i träden, namnteckningar inristade i stenar..

Känns som om skogen är full i hemliga budskap, som ett eko från svunna tider. Att alla de som gått här i skogarna, förtvilat kämpande efter hälsa mot en då obotlig bacill, verkligen lämnar avtryck och ibland påtagliga bevis.

    en liten genväg upp till utsikten över ångermanälven

Här blev det då lite mera motlut och en lite vindlande vacker, trollsk stig in i skogsluttningen. Det är otrligt vackert med all pudersnö som lagt sig som ett tunnt tunnt täcke överallt.

  uppe vid utsikten så, och vi pustar ut! Det är en lite brant stigning hit upp och med dessa minusgrader så blir dte lite extra tufft med frosten som biter en i kinder och näsa. Längst bort över älven svävar en järnvägsbro, en av sveriges högsta ska det ha varit och kanske är den det ännu. Utsikten är förtrollande, sugande och här vill man stanna länge och stå och titta. Jag förstår att tex Helmer Osslund fann stor inspiration här.

Vi fortsätter vår runda ner längs en ny stig, den går efter bergskanten och inne i skogen skymtar numrerade fågelholkar, skägglav på träden och man väntar sig bara att någon figur från John Bauer ska titta fram.

Min kompass (inre) fick en rejäl omsnurrning, så vid denna första utkik så vart allt helt knasigt :-) Kändes inte som om Sollefteå låg åt det hållet för solen gick ju upp nästan rakt över på morgonen.... och det är ju Öster ;-) MEn när vi fortsatte vår väg genom skogen så frågade jag, "åt vilket håll rinner älven?" och detvisade att vi gick i samma riktning som den rann och strax rundade vi en krök och såg hur Faxälven rann samman med Ångermanälven och där nedanför alla nipor och näs, längst bort såg vi också sollefteå och dess vackr ainramning av Hallsta berget.

  en utsikt som ska finnas avbildad i tavlor

      stiftelsen Majblomman grundades just för at tstötta TBCforskning och vård och vid denna utsikt fanns ett majblommeträd :-)

Det finns fullt med sådana här små upptäckter att göra runt om i dessa skogar och det är intressant att få lite mer bakgrund också. Jag känner ju ekot från förr i väggarna här, ser foton och det hänger tavlor överallt på alla väggar.

Efter ungefär en timme var vi nere igen vid Hälsohemmets baksida och gick runt för att titta på liggsalarna och kryddträdgården. Vid det laget var jag rejält frusen i ansiktet och frosten hade lagt sig i hårtopparna med ;-) Tack och lov så har jag både varma och vackra vantar och mössa som mamsen stickat till mig, och de värmde skönt! Precis som på sanatorietiden så är just uteluften mycket viktig här och prommenader uppmuntras starkt.

Så var det första av dagens aktiviteter till ända och nu väntar lunchen uppe i samlingssalen, därefter lite vila och så blir det faktiskt en kort sejour med jobb i Långsele ikväll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland bara drabbar verkligheten en så otroligt hårt. Trots att viljan finns, så bara kapsejsar kroppen. Jag lyckas mer och mer sällan vinna med tjuren/trots och vilja. ? Blir så otroligt otroligt ledsen och känner mig rätt värdelös ??? I må...

Vårvindar friska Solsken och världens blåsväder, smältvatten och slask, porösa snökanter och ute på Ljungan glider majestätiska svanar omkring. Idag går jag sakta, försiktigt med mjuka rörelser och inga häftiga vridningar . Klarar mig utan s...

Så känns det när masker faller och sanningen visar sin fula nuna . När verkligheten träder in, obönhörlig och brutal. Känns som om jag sprungit gatlopp.... inför skrattande pekande folkmassor, avslöjad och avklädd. När fasaden inte klarar ...

Idag är det en sån dag... eller kväll. Hittade bilder på mitt sovrum då det bär inrett med saker efter farmor och farfar. Jag älskar att omge mig av saker med mening, minnen eller dess funktion. ...

Vilken dag, snacka om att kroppen och huvudet behöver vila. Igår kraschade jag totalt mentalt efter en fråga om min son, jag var inte förberedd på den alls och sorgen övermannade mig totalt. Soffan varvat med promenader med en fortfarande ic...