Åtminstone finns här rätt märkliga ljus fenomen

När jag ligger här helt stilla och läser, så känner jag energierna i rummet. Vänliga men de är omkring

Tar upp kameran på skoj och ska foto lite på tok rätt ut i rummet. . . Och ser genom linsen och med blixten några märkliga fenomen.

4 bilder får ni att titta på, jämför spegeln på de två sista!
De två första är tagna precis efter varandra, den där bollen gled sakta nedåt från taket, långsamt och var rätt stor.

Så här ser mitt rum ut, sitter på min säng i ena hörnet av rummet, min rygg är mot väggen till toa och vill höger om mig är dörren mot hallen.

Och min gäst i rummet ville visst säga
Hej också. . .

Sista dagen på kursen, imorgon är det avslutning och att åka hem kvar

Rummet är städat
Allt är packat, utom ombyte

Känns både skönt och jobbigt att avsluta och åka härifrån. Dels är jag otroligt rastlös här nästan stressad och varför förstår jag inte, dels finns här föreläsningar, gympass och mycket mer bara att ta för sig av
Det finns inte direkt hemma, där får jag hitta det där många sagt, ta dig i kragen / ryck upp dig . . . Och försöka motivera mig vidare på denna vägen.

Jag tror stressen kommer av all inre oro och ångest. Vill ju inte släppa fram allt heller, inte inför dessa som också mår dåligt och har egna bördor att bära.

Jag vill verkligen inte fira jul. . . Vore det inte för att jag har min fina dotter så skulle jag lägga ner det helt. Får kramp i magen, halsen snörs åt när jag blickar bakåt och alla jular tidigare.

All glädje
All stress inför klappar
Tomte sökandet
Matplanering
Baket
Juldekorationer och granen
Morgonklapparna
Finkläderna
Barnens ögon och glädje över klapparna

Finns så mycket förknippat med julen. Anders var en stor förespråkare för traditioner, allt skulle vara som alltid. Inget fusk och tex plastgran. . .allt var viktigt för honom. Annika och Anders var båda roliga att ge klappar, de var verkligt glada för det de fick. Ibland var ju ekonomin mer än bedrövlig och nödlösningar blev svaret på klappar.

Anders var också riktigt noga med sin årliga "julgrans hämta" utflykt med morfar. Varje december skulle han dit för varm choklad i skogen. På senare år blev det minst lika viktigt som när han var runt 4 och kanske hade en annan uppfattning om äventyret i skogen. Morfar var lika glad och lite rörd över att stora pojken ville komma och gå ut i skogen.

Gud så jag saknar Anders!

Är också himla trött på kommentarer man får som
-Vad tror du Anders skulle tycka om du är ledsen hela tiden
-Tror du Anders skulle vilja att du inte firade jul

Han finns inte, !!!!!!
Han kan inte svara på det!!!!

Jag tror att om han miste sin syster, mamma eller pappa skulle han också vara ledsen och deppig. Inte tror jag att han skulle orka fira livets glada dagar och fortsätta helt som förr. . . Inte ännu. . Vet att han tyckte att julen inte kändes som förr, han var alltid lite nere vid jul, saknade sin morbror, gammalmormor och flera som gått bort

Det är ju inte ens 2 år sedan Anders olycka

Jag sörjer fortfarande, har inte kommit igenom de faser som min kontakt pratat om. Allt är fortfarande för svårt, tungt, ofattbart. Har svårt att berätta om olyckan, svårt att minnas den sommaren. . . Ibland kan jag inte ens ta hans namn i min mun och säga det högt.

Ibland känns livet och dagarna surrealistiska, på låtsas.

Hur kan dagarna gå