Sista dagen på kursen, imorgon är det avslutning och att åka hem kvar

Rummet är städat
Allt är packat, utom ombyte

Känns både skönt och jobbigt att avsluta och åka härifrån. Dels är jag otroligt rastlös här nästan stressad och varför förstår jag inte, dels finns här föreläsningar, gympass och mycket mer bara att ta för sig av
Det finns inte direkt hemma, där får jag hitta det där många sagt, ta dig i kragen / ryck upp dig . . . Och försöka motivera mig vidare på denna vägen.

Jag tror stressen kommer av all inre oro och ångest. Vill ju inte släppa fram allt heller, inte inför dessa som också mår dåligt och har egna bördor att bära.

Jag vill verkligen inte fira jul. . . Vore det inte för att jag har min fina dotter så skulle jag lägga ner det helt. Får kramp i magen, halsen snörs åt när jag blickar bakåt och alla jular tidigare.

All glädje
All stress inför klappar
Tomte sökandet
Matplanering
Baket
Juldekorationer och granen
Morgonklapparna
Finkläderna
Barnens ögon och glädje över klapparna

Finns så mycket förknippat med julen. Anders var en stor förespråkare för traditioner, allt skulle vara som alltid. Inget fusk och tex plastgran. . .allt var viktigt för honom. Annika och Anders var båda roliga att ge klappar, de var verkligt glada för det de fick. Ibland var ju ekonomin mer än bedrövlig och nödlösningar blev svaret på klappar.

Anders var också riktigt noga med sin årliga "julgrans hämta" utflykt med morfar. Varje december skulle han dit för varm choklad i skogen. På senare år blev det minst lika viktigt som när han var runt 4 och kanske hade en annan uppfattning om äventyret i skogen. Morfar var lika glad och lite rörd över att stora pojken ville komma och gå ut i skogen.

Gud så jag saknar Anders!

Är också himla trött på kommentarer man får som
-Vad tror du Anders skulle tycka om du är ledsen hela tiden
-Tror du Anders skulle vilja att du inte firade jul

Han finns inte, !!!!!!
Han kan inte svara på det!!!!

Jag tror att om han miste sin syster, mamma eller pappa skulle han också vara ledsen och deppig. Inte tror jag att han skulle orka fira livets glada dagar och fortsätta helt som förr. . . Inte ännu. . Vet att han tyckte att julen inte kändes som förr, han var alltid lite nere vid jul, saknade sin morbror, gammalmormor och flera som gått bort

Det är ju inte ens 2 år sedan Anders olycka

Jag sörjer fortfarande, har inte kommit igenom de faser som min kontakt pratat om. Allt är fortfarande för svårt, tungt, ofattbart. Har svårt att berätta om olyckan, svårt att minnas den sommaren. . . Ibland kan jag inte ens ta hans namn i min mun och säga det högt.

Ibland känns livet och dagarna surrealistiska, på låtsas.

Hur kan dagarna gå

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland bara drabbar verkligheten en så otroligt hårt. Trots att viljan finns, så bara kapsejsar kroppen. Jag lyckas mer och mer sällan vinna med tjuren/trots och vilja. ? Blir så otroligt otroligt ledsen och känner mig rätt värdelös ??? I må...

Vårvindar friska Solsken och världens blåsväder, smältvatten och slask, porösa snökanter och ute på Ljungan glider majestätiska svanar omkring. Idag går jag sakta, försiktigt med mjuka rörelser och inga häftiga vridningar . Klarar mig utan s...

Så känns det när masker faller och sanningen visar sin fula nuna . När verkligheten träder in, obönhörlig och brutal. Känns som om jag sprungit gatlopp.... inför skrattande pekande folkmassor, avslöjad och avklädd. När fasaden inte klarar ...

Idag är det en sån dag... eller kväll. Hittade bilder på mitt sovrum då det bär inrett med saker efter farmor och farfar. Jag älskar att omge mig av saker med mening, minnen eller dess funktion. ...

Vilken dag, snacka om att kroppen och huvudet behöver vila. Igår kraschade jag totalt mentalt efter en fråga om min son, jag var inte förberedd på den alls och sorgen övermannade mig totalt. Soffan varvat med promenader med en fortfarande ic...