I november 2013 köpte Fredrik ett hus, ett hus som vi båda gått förbi många många gånger då vi rastat Shakira.

Huset stod på en hörntomt, såg lagom stort ut och hade dessutom några uthus som såg helt ok ut.

Det vi båda visste då var att husen i detta område såldes rätt dyrt och dom pengarna fanns inte, så vi fortsatte drömma när vi passerade.

En dag satt det en till salu skylt i ett av fönstren och vi blev nyfikna. Dagarna gick och blev till månader, och vi gick och tänkte, planerade och önskade. till sist tog vi mod till oss, ringde numret som stod i fönstret och vi fick komma för att se oss omkring, höra priset och se om det skulle passa oss.

I augusti 2013 var vi där på ett besök, såg ett hus totalbelamrat med pryttlar och pinaler... lågt i tak och ruskigt eftersatt. Inget utrymme för dusch och tvättstuga, endast toastol och tvättfat. I köket fanns det ingen elektrisk spis eller ugn, endast vedspisen, diskbänk och kylskåp. Standarden var alltså urusel tom med 50-tals ögon sett. Vi föll för storleken och känslan i huset, vi föll pladask kan man säga, vedspisen var troligen det som avgjorde det hela.... välfungerande och i riktigt bra skick!

Nu påbörjades månader av tragglande, lögner och missförstånd. Till sist anlitade vi en mäklare för att få till stånd en korrekt försäljning av huset, med korrekta papper utan missförstånd. Fredrik fick lov att bli den som köpte huset, eftersom jag ännu hade bagage med mig från mitt förra liv och det vill jag bli av med först.

den 14e november var så allt stökande klart och Fredrik skrev på papperen för huset, köpet gick igenom och nycklarna blev hans. Det första som skedde var att vi for direkt ut till Birsta och köpte ny ytterdörr, bytte låsen överallt och NU.... nu kändes det som om huset äntligen hörde till oss.

I sinom tid ska även jag bli delägare i huset, men på vilket vis, det återstå att se :-)