Är ett lustigt ting.....

Min kroniska sjuka kräver att jag äter mediciner varje dag för att inte kroppen ska "attackera sig själv", skicka på inflammationer i tarmen. Det är samma grundprincip som för de som transplanterat organ.

Något jag bland annat ska vara uppmärksam på, utöver tarmarna, är just feber, halsont och UVI. I sommras/våras hade jag besvär av detta från mars tills juli, men utan ytterligare medicinering mer än tranbärsjuice.

Det hela slutade....så där.....
Akut sjukbesök i ösd, inlagd med alldeles för låga blodvärden, vita blodkroppar, blodtryck, höjd sänka osv osv samt feber runt 39. Jag blev ordentligt dålig helt sonika. Med detta försvann läskigt mycket grundenergi, den tog veckor att öka på. Jag fick ofta ta pauser och vila när jag var ute och gick, svetten rann när jag ansträngde mig.

Det var i sommras mot hösten det.

Nu har vi december och jag har testat att jobba sen i oktober på en ungdomsgård där det florerar många osynliga saker i luften. Sedan snart en månad slåss jag återigen mot feber, äter sedan drygt två veckor kortison för ett skov med crohns. Kortison är bra för att läka inflammationer, både i mina tarmar och leder, så smärtor och värk äe minimala viljet är trevligt.
Däremot så ställer kortison till med annat idiotiskt som man måste balansera också.

Som jag mår nu så är det inte skoj, orken tryter och sömnen strular liksom tarmarna.

Kortisonet läker inte befintliga ärr, och jag har ett antal sådana. Det leder till att det blir svårt för maten att passera genom tarmarna, eftersom det blir trångt, vilket leder till förstoppning som leder till smärtor, laxerpulver.....urk....vilket jag mår blääääää på, fryser o mår illa. Så vi får se hur det ska lösa sig.

Strax ska vi till mamsen på annandagsmiddag och jag ska testa att sno ihop en gravlaxsås ;-)

Morgonens medicindos, 13 tbl.....
-skål!