Nu är vi gifta, en magisk dag, fast självklart med en hel del stök och förseningar liksom mindre missförstånd och en självförvållad jätteflopp.

Just nu ligger jag på sjukhuset, blev inskjutsad med ambulans, natten mot igår fredag. Jag har känt av kramper i tarmarna lite mer intensivt än annars den senaste veckan, liksom ökad smärta i kroppen... Inte alltför konstigt alls med tanke på bröllopet och så en sväng till hjortron skogen på det.... Fast själen behövde ju få sitt också och jag har vilat och pausat, gått långsamt ,burit minimalt...osv

Torsdag kväll var otroligt jobbig, tog en ketogan tbl vid 18 och gick till sängs för en film, vid 23 hade även händer, höfter och bäcken sällat sig till klagosången och ytterligare en ketogan med alvedon intogs. Nått tag efter midnatt, tror halv två, var det dags för toabesök, då fick Freddan stötta och hålla i mig för allt gjorde bara ont och benen bar inte ordentligt. Efter toan skulle jag åter.....jo tjena :-/ Freddan fick akut skicka in en stol under baken åt mig för där var det stopp, från stolen gled jag ner på golvet för att hitta en bekvämare position och Freddan ringde 112.

På akuten blev jag fint bemött, endel väntetid blev det därinne dock, tror jag var inne ca halv tre något. Träffade både kirurg och medicin doktor, ett ultraljud över galkan gjordes och bedömningen blev att nytt ul samt ct-röntgen behövdes dagen efter, fredags igår då, fick ytterligare smärtstillande och prover togs sedan upp till avd 24 och där var jag ca 05:30. En tryckavlastande luftmadrass togs fram och personalen pysslade fint om mig.

Fredagen var jag totalt utslagen och knappt kontaktbar alls. CT och UL gjordes och UL visade ingen gallsten, CT visade inte upp några nya förändringar och alla blodprover var som de brukar, dock var/är blodtrycket l+ite väl lågt. Som lägst har det vart på 83/50 ikväll lördag var det 96/65.
I ambulansen och akuten var det 135/75 ;-)

Så det jag drabbats av är helt sonika överansträngning som sänkte mig totalt, det tillsammans med min crohns och annat skit orkade alltså inte kroppen med, det gick liksom inte att "rycka upp sig" , "bita ihop"...osv det blev stopp och en ohanterbar smärta och kramper.

Så ikväll är det lördag och en vecka som hustru till Fredrik, en makalös känsla och snart ska vi på bröllopsresa, då får banne mig kroppen ha hunnit vila!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland bara drabbar verkligheten en så otroligt hårt. Trots att viljan finns, så bara kapsejsar kroppen. Jag lyckas mer och mer sällan vinna med tjuren/trots och vilja. ? Blir så otroligt otroligt ledsen och känner mig rätt värdelös ??? I må...

Vårvindar friska Solsken och världens blåsväder, smältvatten och slask, porösa snökanter och ute på Ljungan glider majestätiska svanar omkring. Idag går jag sakta, försiktigt med mjuka rörelser och inga häftiga vridningar . Klarar mig utan s...

Så känns det när masker faller och sanningen visar sin fula nuna . När verkligheten träder in, obönhörlig och brutal. Känns som om jag sprungit gatlopp.... inför skrattande pekande folkmassor, avslöjad och avklädd. När fasaden inte klarar ...

Idag är det en sån dag... eller kväll. Hittade bilder på mitt sovrum då det bär inrett med saker efter farmor och farfar. Jag älskar att omge mig av saker med mening, minnen eller dess funktion. ...

Vilken dag, snacka om att kroppen och huvudet behöver vila. Igår kraschade jag totalt mentalt efter en fråga om min son, jag var inte förberedd på den alls och sorgen övermannade mig totalt. Soffan varvat med promenader med en fortfarande ic...