Hur i fridens dagar kommer man på en rubrik egentligen...

Ibland gör det sig själv, men inte idag i alla fall.

Just kommit åter från en riktigt skön prommenad, med lite sol och lagom temperatur. Har också lagt om min kost totalt och tänker nu komma tillrätta med mitt jäkla viktproblem, blir så fruktansvärt ledsen när jag kollar in mina kläder och inget passar.. mer än leggings och strechtbyxor :-(  men men, jag har åtminstone fått en medicinsk förklaring till varför det är som det är och det är ju skönt i och för sig.

Har varit iväg på en Kickoff helg med PartyLite i Bålsta, på Aronsborg. Reste helt själv det, och bytte tåg och stökade på. Faktiskt så gick det bättre än jag trodde, och jag orkade vara med nästan hela tiden under utbildningsdagarna med. Däremot så var jag tokslut när jag kom hem på söndagkväll och igår måndag och idag har jag kämpat med migrän och trött mentalt. Känns dock skönt att ha klarat av det utan större problem.

Inombords just nu så känns det som om jag stängt av... som om jag inte orkar kännas vid sorgen. Det är så fruktansvärt jobbigt när det suger tag i en och jag orkar faktiskt int emed det och då verkar min hjärna vara vänlig nog att stoppa det lite undan en stund. Mår så otroligt bedrövligt på så många plan så jag vill inte ta itu med det igen. Går ju på samtal en gång i veckan och det är en bra ventil, och hon låter mig styra vägen samtalen går längs. det är inte alltid vi pratar om allt som gör ont och är svårt, däremot så har jag just nu ett enormt behov om att få prata om min Anders... Minnas honom, hans lustiga ordspråk, hans sätt att skämta, om olika upplevelser han haft....

Känner mig så nollställd, likgiltig inför allt. Känns inte som om något är speciellt viktigt. Har svårt att välja kläder, vilka produkter som ska med på visningen, vilka färger som ska användas, att städa känns också tufft... Låter helt galet och knäppt. Men det går verkligen inte att "rycka upp sig" man fungerar inte så.

Jag får ju höra just det ibland, "ryck upp dig, det som hänt har hänt..." och jag önskar att jag kunde göra det, rycka upp sig.... och VIPS !! Så är man pigg glad och utåtriktad igen, skrattar och ler, umgås och mår bra, städar och byter gardiner med glädje och inspiration....

Dom gånger som jag skrattar och ler, det är för att det förväntas av mig. Jag vill ju "leva upp till" det som folk tror om mig, att fortsätta vara den Lena som alla tycker att jag är. Vill inte vara den som gråter dagarna i ända, som deppar ihop och får panik ute bland folk. Vill inte ha denna kroppen som bråkar och skriker på mig, som inte orkar bära och lyfta och kånka, där minsta sak är ett jättepprojekt som gör att all energi är på botten igen.

Det är av absolut största vikt att jag skriver upp saker i kalendern, och de gånger det står att jag ska vara på ett visst ställe vid en viss tid, då får jag hjälp att komma igång och när det gäller att fara ut på visning så vet jag att, även om det är motigt att ta sig ut och det är nervöst ute på visningen, så ger det mig bara positiv energi tillbaka och det är vanisnnigt roligt att vara ute hos folk....

Under helgen som var Annika ute och for också, precis som jag :-) Hon var på en utställning med två av alla "hundra" kaniner hon har och fick rosett och bra poäng också, känns skönt att hon hittar saker också som är roliga som ger positiv energi till henne med. Nu har hon parat två kaniner och ska få till en kull med kaninungar som också har stamtavla. Själv vet jag ruskigt lite om de där kaninerna och utställningar, men jag hör på rösten hennes att det är roligt och att det finns massor av saker som ska hållas koll på, mer än maten ;-)

Nu blir det en god bok en stund och så mera soppor och vatten...