Sorg är ett märkligt fenomen.

Jag har en mycket proffsig samtalskontakt , B, som jag har stort förtroende för, vilket underlättar en hel del.

Jag bestämmer inget själv, kan aldrig förutsäga från ena stunden till den andra hur jag mår-känner mig.
Jag kan inte påstå att jag är lat, inte heller trött egentligen , bara så otroligt slut på energi och det är totalt omöjligt att kämpa emot.
Detta är en del i sorg säger B, och jag blir bara arg på mig själv.
Ilskan består av stor del misslyckande, att jag gjort något fel och att jag borde kunna lägga allt bakom mig och gå vidare. Hur i hela helvetet ska det gå till, det begriper inte jag alls, för dygnet består av en massa överlevande och kämpa, minnen och förvirring.

Är otroligt tacksam för att min Annika fick lov att överleva sin svåra sjukdom som liten , så jag får älska henne, ha ETT barn att vårda och tala med, se hur hon växer och mognar till en vacker och fin vuxen, precis som sin bror. Tror rätt ärligt att om jag inte fått behålla henne så hade jag inte orkat finnas idag.

Sorg är förvirrande.

Så mycket som snurrar och dyker upp, jag är van att ha kontroll och vara bestämd med tankar och åsikter. Som det är nu så dyker en tanke in, skapar en känsla-ett minne, vilket ger någon form av reaktion hos mig, vilken jag aldrig kan förutsäga, som i sin tur gör att jag känner mig i fritt fall, som ger panik. . . Och så vidare. . . Runt runt runt och tillbaka till utgångsläget, med Anders olycka.

Vissa gånger skäms jag när jag skrattar och ler, när jag är glad över något.Hur får jag vara glad när inget är som det ska. De få gånger då jag kan slappna av på riktigt är bland annat i Annikas sällskap, även fast det känns att han fattas där med oss.

Jag skäms över mitt utseende och min vikt också. Jag äter nästan aldrig godis, chips, dricka, skräpmat. Jag till och med levde på lågkalorisoppa i veckor utan att gå ner. Jag är ute och går med hunden några gånger om dagen. Men som det är nu så måste jag försöka få ordning i skallen innan kroppen ska fixas.

B Säger att det är otroligt många faser som ingår och som man ska igenom och det verkar ju så .

Att glädjas och njuta är en vardagslyx.

Nu har vi landat hemma i vardagen igen efter att ha haft riktigt roligt i två dagar.

Jag har väl en mellandag idag, laddar inför en visning ikväll uppe i västra vilket känns roligt!

Anders är i mina tankar dygnet runt nu.
Drömmer så levande drömmar om inom, att han lever och mår bra, vill inte vakna utan bara fortsätta sova för att känna honom nära. När jag sen vaknar så känns det tomt och förvirrat, allt känns som om det ar på låtsas. . .
Svårt att göra saker, ta sig för, att vara glad tar massor av energi och efter att jag varit på besök tex så blir jag vansinnigt trött och sömnig. Samtidigt så behöver jag ju dessa glädjestunder för att ladda batterier lite.

Så denna underbara båtresa blev lite av allt, men mest glädjen över att jag fått rå om Annika och Micke, fått egen tid med dom.

Nu ska jag strax gå ut i solen med shakira och rasta henne.