Det går inte en dag utan att jag tänker på dig

Det går inte en dag utan att jag väntar på ett sms, samtal eller att du tittar hit

Det går inte en dag utan att det känns som om att du är i Ljusdal

Men egentligen vet jag ju, vet att du är borta, att du lämnat oss.

Annika ringde mig idag, rösten pressad och fylld av känslor, arg och ledsen i en salig mix. Så upprörd säger hon till mig, mamma vet du vad dom gjort?!! Någon har skapat en FB sida i Anders namn, med bilder från kraschen och som profilbild en bild på LUKe....

Stum av häpnad blir jag, får svårt att hitta ord.

Skyndar mig att avsluta samtalet och tar datorn för att kolla själv, och jo, där finns sidan... Nyckel orden i namnet finns, liksom förnamnet, efternamnet hade fått sig en liten förlängning men annars.... allt annat är Anders.

Tårarna rinner, allt bara trillar omkull inombords. Tar telefonen och gör polisanmälan och Frerik försöker forska runt lite. Anmäler till FB om att denna sidan är FALSK, han FINNS INTE !!!!! Det finns också två sidor,, dels hans egen och så en grupp, så plats finns att skriva "till Anders" och att få utlopp för känslor. Förstår inte varför denna sidan skulle behöva blir till, det kändes ju i en sekund som om det verligen var Anders som skapade denna... men jag vet ju att dte inte var så...

Idag är nog en av de sämsta dagarna att handskas med detta också, har en kropp som värker, är svullen och allmänt bråkig. Värken gör mig svagare, vekare och det är svårare att tackla och stå emot sorgen. Fredrik blev också verkligt upprörd och riktigt arg över detta tilltag.

Först får min Annika sig en KÄFTSMÄLL av en sk vän om en mycket privat angelägenhet, som sänker henne rätt rejält och Annika blir ledsen över den attacken och så får hon detta slängt i ansiktet i dag. TACK i alla fall för dessa vänner ändå som tipsar och håller koll.

Nu är min energi så totalt slut, gäspar och skulle kunna somna.. men ändå inte för det kryper i kroppen och jag är samtidigt rastlös. Vill sätta händerna i ett trädgårdsland eller en blomrabatt, gräva och skapa, bara borra ner händerna i jorden och jobba utan att tänka. Göra något som kan ge lite ro i sinnet och få allt att klinga av igen, låta sorgen glida tillbaka till sin hylla längre bak i huvudet.

Varje dag finns du i mina tankar Anders

Varje dag är jag tacksam över att min Annika finns och lever, har sin Micke

Varje dag är en utmaning, något att besegra, att leva och göra normala saker, få vardagen att ta plats och göråmålen som alla normala människor sysslar med att funka per automatik och inte per tjur.

när en sådan här sak så sänker det en totalt, garden faller och allt måste återställas inombords igen.

men varför?!