Sitter i soffan helt utmattad efter en intensiv dag.

Anders har varit så påtaglig hela veckan, varje dag har på något vis rört honom. Allt kulminerade efter allt med Facebook igår och så besök hos en vän och mera prat om Anders olycka och dessutom hur jag mådde efter. Väl hemma igen och i säng för natten så orkade jag inte stå emot, hamnade i otroligt bakslag med gråt gråt gråt långt in över natten.

När sorgen bryter ut så där, så får jag svårt att hålla isär allt. Åren blir till timmar och alldeles nyss jag satt i ambulansen och tårarna trillade i ditt hår, som jag smekte din kind som jag pratade och inte förstod att du var borta.

Det känns som nyss till satt där på akuten i ett rum utan luft, väntade på något som redan var försent, inget var ju som förut. Personalen som kom med te och ett fat med små smörgåsar, vatten. . . Som om vi kunde äta? Vi satt där och väntade, grät, chockade, förstörda och trasiga.

Till sist skulle vi få säga Hejdå. .

Ner i källaren åkte vi med hissen, stackars lilla gumman min var också med, men tror att hon behövde se Anders för att förstå. Jag förstod inte, allt var tvärstopp och blockad. Pratade och resonerande med honom.

Du såg så hel och fin ut, en blåtira bara. . . Gud så jag samtidigt som jag var lättad över att du inte gjort dig mer illa i ansiktet, önskade att jag kunde se alla skador för att begripa hur det kunde gå så illa.

Så det är bakslag, men måste ju orka. Känns som om att man ska göra det efter snart 2 år. Blir trött i själen och all energi rinner ur, bara försvinner totalt.

Parallellt med allt jobbigt och svårt så sker det positiva saker med huset och sakta sakta händer det roliga saker där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland bara drabbar verkligheten en så otroligt hårt. Trots att viljan finns, så bara kapsejsar kroppen. Jag lyckas mer och mer sällan vinna med tjuren/trots och vilja. ? Blir så otroligt otroligt ledsen och känner mig rätt värdelös ??? I må...

Vårvindar friska Solsken och världens blåsväder, smältvatten och slask, porösa snökanter och ute på Ljungan glider majestätiska svanar omkring. Idag går jag sakta, försiktigt med mjuka rörelser och inga häftiga vridningar . Klarar mig utan s...

Så känns det när masker faller och sanningen visar sin fula nuna . När verkligheten träder in, obönhörlig och brutal. Känns som om jag sprungit gatlopp.... inför skrattande pekande folkmassor, avslöjad och avklädd. När fasaden inte klarar ...

Idag är det en sån dag... eller kväll. Hittade bilder på mitt sovrum då det bär inrett med saker efter farmor och farfar. Jag älskar att omge mig av saker med mening, minnen eller dess funktion. ...

Vilken dag, snacka om att kroppen och huvudet behöver vila. Igår kraschade jag totalt mentalt efter en fråga om min son, jag var inte förberedd på den alls och sorgen övermannade mig totalt. Soffan varvat med promenader med en fortfarande ic...