Bilder från i morse
;-)

Då var första dagen förbi och jag ligger till sängs.

En lite trevande försiktig dag, blir alltid lite osäker och förvirrad när jag är ute så här, vilket skapar stor sömnighet också!

Trevligt människor

Ska jävlar ta tag i detta och nå något mål också.

Det har varit en tuff höst

Tack och lov att Annika och Micke finns och så Freddan förståss. Vänner saknas inte heller i mitt liv, det är bara svårt för mig att alltid hålla kontakten, de vänner jag har vet det också, så det känns som om det är rätt lugnt.

En av de stora glädjeämnena har väl varit att få fira "lillans" 18års dag, samtidigt så blir det ju en svår dag att helt glädjas åt, fast man så gärna vill. Anders fattas oss så sanslöst mycket, hans röst ekar i mitt huvud, vet att han skulle hittat på tokigheter åt syster sin...

Fick remiss till Österåsen och har varit på "basveckan" och nu är det "Hälsokurs". Man kan välja mellan 3 olika inriktningar och för mig så var det rätt svårt att välja vilket.

smärthantering

vikt

stresshantering

.... Svårt, men valde i alla fall vikt, och så fick jag stoppa in lite från de övriga två, kombinerat med ett träningsschema som min kontaktperson här, sjukgymnast är hon också, gjort utifrån undersökning på basveckan. Det får jag imorgon så det blir spännande att se.

Att åka hemifrån imorse var faktiskt svårt, folk får tycka vad de vill, men kommer sakna Freddan och Shakira med. Freddan har varit ett så osvikligt stöd dygnet runt nu, så jag kommer känna mig halv. Samtidigt så är det säkerligen bra att vara ifrån varandra, som det heter.

Har gjort upp planer på hur jag ska lägga upp mina dagar, varvat med det givna schemat. Här finns ju styrkehall, varmbassäng, spinningcyklar, vackra prommenadstråk.... så det är bara "att ta sig i kragen" och ge sig på´t. Det är väl bara det att det där, ta sig i kragen, är som svårt när man får kämpa för varje beslut, när det sitter en liten djävul på axeln och bidrar till motivationen som en blöt och kall filt över huvudet skulle gjort när man fryser.

Den lille Djävulen kallas för depression har jag fått lära mig och det är lika enkelt att be honom flytta på sig, som att be förkylningen fara och flyga. Tydligast så är det så att var sak har sin tid, och kroppen består av både insida och utsida. För att det ena ska må bra, måste det andra också vara i balans. vilket det absolut inte är hos mig.

Det som kanske är positivt, jag vet inte riktigt, det är att jag sakta men säkert börjar kunna låtsas igen, att jag orkar hålla fasaden uppe så pass länge att jag också kan få lite positivt tillbaka från de stunderna. Det är då jag kan förmå folk att omedvetet vara glada, att de inte bryr sig om mig och allt som hänt, utan de är som vanligt och av det kan jag ladda lite energier också. Kanske låter ruskigt bakvänt men så känns det.

Att ha folk som oroar sig kan också ge en massa press, viss oro är helt ok, men ibland kan oron nästan tvinga den som oroar sig att inskränka mig i det jag gör och det jag orkar, så jag istället måste slösa ork på att övertyga och insistera att... jo jag orkar, jo då det är lugnt, jo då jag klarar av det... Eller kanske är det "bara" kärlek?

Den där lille djävulen som oftast sitter på min axel,har en kompanjon en liten Sate som bor lika ofta i min mage, som i mitt bröst. Där roar han sig med kullerbyttor och allehanda små upptåg. Ibland så kan jag verkligen inte få luft, tror faktiskt han leker med ett spännband runt bröstet på mig, B kallar det för panikångest. Ibland så leker han med sugrör och blåser bubblor i blodådrorna på mig så det bara susar i hela kroppen, snurrar i skallen och jag blir helt matt.

Ibland tar han fram vattenkokaren och tippar ner hett vatten i blodådrorna så man börjar toksvettas, också panikångest säger B om detta.

I vart fall så är det mycket jobbigt, eftersom jag verkligen inte kan hålla styr på den där Saten, han uppför sig precis hur orationellt som helst, men ibland tar han faktiskt semester från sattygerna och då märker jag inte av honom på ett tag. Det verkar faktiskt som om han tar semester oftare och oftare numer.

Den lille djävulen, han är rätt fastvuxen där på axeln och det är väl det som jag tänkt försöka råda lite bot på här uppe, hälla blekmedel på honom kanske.

Idag är det en rätt lugn dag schemamässigt sett, haft samling vid 11, lunch 12-13 och därefter fria aktiviteter, varav jag spenderade 30min i styrkehallen med gångband och lite styrketräning vid 3 maskiner. Dessutom har jag druckit kaffe och pratat lite med "flygelkompisarna".

Rummet mitt var fruktansvärt kallt när jag kom upp, så vaktis har varit här och justerat samt satt in elelement, så nu jäklar i gatan är det gonigt värre här;-)

halv fem är det avspänning, 17 sjukgymnasten, därefter middag och så kl.19 är det yoga och sen kväll :-)

Imorgon ser jag nog mest fram mot första temaföreläsningen inklusive lunch.

Shakira har fått två nya goa vänner :-)

Det är Hades och Aska, en kille och tjej, blandras flat-labbe. Första mötet med killen var lite läskigt tyckte shakira och ville vara tuff och MORR MORR. . ;-) men det gick fort över och sen träffade shakira Aska och det gick också bra, fast shakira försöker trycka ner aska hela tiden.

:-)

roligt med promenad kompisar!

oki, strax efter sju började de göra riktigt ont i bröstet, på vänster sida. Det gjorde ont rakt igenom mot ryggen, upp mot nacken.

efter en rejäl dos smärtstillande så ger det sig inte, utan det går fortfarande inte att djupandas, och det är riktigt ont.
F Ringer sjukvården och ber om råd, svaret blev ambulans.
Sagt och gjort, stöde(!) ambulans kommer hit, kollar EKG Blodtryck mm och de är helt ok. Troligen är det min fibromyalgi som spökar tillsammans med kroppsansträngning och allt annat skit som påverkar.

När nu allt var ok, förutom min smärta och andning, så klev jag ur ambulansen och tillbaka till soffan och lite mer smärtstillande.

Kroppen börjar sakta göra mindre ont nu, och det är lättare med andning.

Allt ordnar sig helt enkelt.

Imorgon har jag doktors besök inplanerad och även lämna blodprov, så jag blir i vart fall genomkollad.

sov gott

...

uppdaterar som den vill , delar på facebook som den vill.

Tänk om jag visste hur,

Denna blogg är för mig ett sätt att få rensa ur skallen lite. Eftersom jag mår som jag gör så blir det en hel del som du kanske tycker är klagan, gnälla, och så vidare. För att kunna rycka upp sig, som flera tycker, så måste man först ha fått tid att läka.
Att bryta benet. . . ingen kräver att den ska slänga kryckor innan det läkt, eller hur.
För några så känner man igen hur jag mår, kanske får någon form av stöd i att jag känner och tänker lika.

I vart fall

jag drömmer otroligt mycket nu, mardrömmar och vanliga drömmar, vaknar oftast flera gånger varje natt av dom. Ibland drömmer jag om Anders, glada drömmar, där vi gör saker, upplever saker tillsammans. . . Då blir jag så ledsen när jag vaknar, vill aldrig vakna utan bara sova.

Att det är en sådan kamp att träffa folk, att umgås. Det slukar min energi och paniken ligger precis under ytan. Jag tycker ju egentligen om att träffa folk, så jag blir dubbelt upprörd. Jag blir arg på mig själv att jag reagerar som jag gör, samtidigt som jag får kämpa för att inte rusa hem. Sen ger ju faktiskt trevliga upplevelser en positiv energi som jag samtidigt behöver och som jag kan ladda med.Det är tufft att allt är så komplext.

Min samtalskontakt rörde om i grytan ordentligt nu sist. För att försöka hjälpa mig ekonomiskt på bästa vis. Sjukskrivning tex. . . Jag har inte orkat ta tag i sådant själv, dagarna rullar på. Nu ordnade hon att jag får retroaktivt sedan i juni i fjol, men det krävdes att jag skickade in en ansökan.
Satte mig vid datorn och började med ansökan, första saken att fylla i blir fel och det blir rödmarkerat, börjar om, och igen. . . känner hur paniken tar tag i mig, texten börjar flimmra på skärmen, var och vartannat fält är fel i fyllt. . . krångliga frågor. . . blev helt slut av att sitta med det där . Rände åtminstone in något och skrev ut en kopia till B, så vi ev kan korrigera om det behövs.

B väckte en idé om remiss till Österåsen , får se vad som blir med det. Kanske skulle vara bra, ska till doktorn i morgon, får se vad han säger, det är ju en riktigt trevlig doktor även här.