Åkte som sagt tidigare på en liten minisemester, som lika mycket är social träning för min del.

Har riktigt svårt med folksamlingar, då blir det panikångest attacker ibland.

I bussen ner så var vi endast 15 personer, och det var så lugnt och skönt i bussen! Väl nere så hade jag bett om assistans, så vi vart insläppta förbi alla som köade, och kunde utan stress och ångest komma ombord, så skönt!

På båten väntade skön musik, goa Elenor i Taxfreebutiken och så "The Legends" :-)

I hytten hade jag ordnat lite "grattis på födelsedagen" i förväg till F

  skumpa och frukt :-)

Tror båtresan berättar sig bäst i bilder... Jag menar, en tur på Finlandsbåten, är väl en tur på Finlandsbåten ;-)

The legends

  Natta mat, supergod kaffedrink

och en mindre god kaffedrink, med rom

Allt gick rätt bra ändå, utom på hemresan då vi skulle till kaffeet i fören och ta en lunchfika... dansbandsmusik och mycket folk, blev riktigt jobbigt, rusade storgråtandes bort därifrån och till toa en stund, för att sedan försöka gå tillbaka vilket inte gick så bra, utan det blev till hytten och försöka komma ur attacken så jag kunde gå iland från båten.

- Tänkte på hur mycket du skulle gillat att följa med och lyssna på musik, kanske mamsen kunde lura upp dig på dansgolvet med, för du gillade att dansa ju Antevännen min.

-Tänkte på julen då du var 15 snart 16, och på din syster som var 14, när Ni båda dansade "styrdans" i köket, Annika med sin M, och du med din E som senare kom att bli en god vän och stannde kvar i ditt umgänge.

Så det går inte en dag utan att Ni är i mina tankar ungarna mina.

Finns så mycket att säga, men så få ord som täcker det som vill ut.

maktlöshet

Ibland är jag rädd för att ringa till min Annika, av rädsla för att hon kanske inte svarar... och det kanske hänt henne något, samtidigt som jag vill höra hennes röst. Nu när hon just drabbats av ett tufft bakslag ytterligare, så lider jag så med henne, men maktlösheten slår mig så hårt, jag kan verkligen inget göra åt detta, mer än att finnas till så hon kan prata.

Fortfarande ibland, så får jag känslan av att jag sviker Anders... Jag har ju inte hört av mig eller pratat med honom, jag längtar ju så efter att få höra hans glada röst. Känns som om han är där på skolan med LUKe och glider runt.

Finns en strof ur en låt som vi spelade på begravningen... Den strofen gör mig så gråtfärdig, jag känner hur han när han var liten, gärna sov på min bröstkorg, känner tyngden av hans varma kropp...

.." Du vilar här på mitt bröst. För mig är du livet, men jag tar dig förgivet.

Förlåt jag kan vara dum. När du i stillheten tröttnar.

Men jag har dig.

Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen

vart du än går... "

Känner att man faktiskt tar så mycket för givet, vem vet vad som hände rom en minut, imorgon eller nästa vecka. När mina barn föddes, och genom deras rätt sjukdoms/olycksdrabbade uppväxt, så fanns aldrig tanken på att de inte skulle klara av allt som skedde, för så var det ju bara.

Annika har vi hållit på att mista just när hon hade lärt sig gå, och sen igen samma sommar, men då tänkte jag aldrig på döden, utan förlitade mig blint på sjukvården.

När så Anders började flänga runt i olika fordon, från moppe till bil, så var jag ju helt på det klara att olyckor sker, men räddningstjänsten och sjukvården räddar ju folk hela dagarna, så det var ju inget att oroa sig i onödan för. Han kraschade med moppen rätt rejält våren 2009, och fick in och akut operera sin krossade häl, med fula ärr som följd, något som han led av ordentligt efter det.

Det enda jag kunde göra för honom var ju att stötta med goda råd, övingskörning och förmanande.

Tänk så fel det blev ändå.

Så, jag försöker leva varje dag i nuet, inte ha för stor backspegel och jobbar på att se att framrutan faktiskt är större än backspegeln.

Varje dag är en kamp

Bara att ta sig ur sängen

Träffa folk

Ta en dusch

Bästa stunderna är de med Annika, när vi pratar, när hon sover över, när jag hör i hennes röst att hon är glad, när hon anförtror sig till mig.

Älskade ungar

Hej på dej du :-)

Idag har vi tisdag, tisdagen den 19e februari. Just för stunden sitter jag i en buss på väg söderut och en tur med MS/Cinderella Vikingline.

När klockan ringde i morse vid halv åtta så trodde jag inte det var sant... hade ju nyss somnat tyckte jag. Så jag somnade om och så ringde F´s klocka en kvart senare, insåg att jag var för trött för att somna om, för då lär jag ha sovit tills skjutsen ringde på ytterdörren... med våra väskor helt opackade.

Sagt och gjort klev faktiskt upp och packade ner lite kläder och sedan frukostfil o flingor. När vi sedan sitter i godan ro vid kvart i nio (bussen gick 10) och dricker morgon kaffet, så kommer F på den smarta idéen att vi har ju kaffelikör, så det blev alltså morgonkaffe med kaffelikör .

PAckade med några smörgåsar, julcider (den blev ju inte drucken runt julen) pringles, datorn och virkningen....

jo just det ja...

jo jag ville bara att du ska veta att innan mitt liv i dag, innan allt gick så åt tokhelvetet som det går, så var jag gift och bodde 5 mil längre västerut i landet än jag gör idag.

idag är jag en frånskild mamma till två barn, varav jag bara fått behålla ett. Min dotter fyller 18år i år och hennes bror skulle ha fyllt 19 i början av januari, mer om honom kommer, men inte idag för det känner jag redan nu att dt går inte.

men i vilket fall, här kommer en länk till en, för tillfället, icke lösenordsskyddad blogg som jag skrev i innan skilsmässan, flytten och sommaren 2012.

http://lolenonamomarorie.blogg.se/

jag kommer att hålla den bloggen en stund nu, för att sedan ta bort den. på grund av somliga inlägg som jag gjorde så blev min familj oc jag hotade, förföljda och barnen fick utstå massor av skit från sk. kamrater i varierande åldrar. Men låter den ligga en stund nu så du får en chans att läsa om mitt liv då...

kram på dig

hejsan!

måndag....

Dagen verkade aldrig vilja börja för mig idag, allt kändes tokigt och jag kände mig så himla låg och trött. Fortsatte sova tills mobilen ringde vid halv ett på dagen och sakta lyckades jag komma upp ur sängen i alla fall.

Målet för dagen var att städa klart i köket och resten av lägenheten, så man kan komma hem till välstädat istället för kaos... ja ja, vi får se... kvällen är inte slut ännu ;-)

Frukosten slank motvilligt ner runt 14 tiden och bestod av smörgås med 3 koppar kaffe i väntan på F, som till sist ringde för att berätta att han blev sen hem från jobbet, vilket iof var bra.. för då hann jag ordna med en födelsedagspresent till honom (han fyller nu på söndag den 24e)

Dagen idag har inte bjudit på några som helst ångest attacker eller liknande, utan har mest försökt vakna hela dagen och komma igång.

Middag idag blev rester, en fryst portion med tacofärs/rödlök/tomater värmdes i stekpannan med klyftade färska tomater, en halv buljongtärning, 1tsk tomatpure, 1 tsk röd currypasta tillsammans med nedtärnade kokta kalla potatisar från igår, samt ett halvt glas vatten som fick puttra en stund, det fick F i alla fall. Jag åt en biff med potatis från igår jag :-)

Ska försöka göra någon form av ryck strax, sedan packa lite inför imorgon och så komma i säng i tid. Sitter dock och myser när jag tänker på alla hjärtans dag :-)

F hade varit och skjutsat sin mor en sväng på byn, jag hade sagt hejdå till dotra som sovit över och så lagt mig på soffan med migrän och en kropp i strejk. Lite piller och sen som sagt soffan, där jag somnade. Vaknade till vid 14 tiden när han kom hem igen och talade om att han hemskt gärna vill fira alla hjärtans dag med mig.... Det blev en go middag på China som avrundades med en biofilm och sen en film till hemma i soffan. Det blev en fin avslutning på en dag som jag trodde skulle innebära soffan hela dagen.

jo det där rycket ja....

...pust

Hej du!

söndag....

Vaknade som vanligt runt 10 imorse, och tussade upp för att spana på lite skidor.

Fram på dan så tog vi och klädde på oss och laddade för en rejäl prommis, med stopp på sophuset, macken, postlådan och sedan semlor....

Gick iväg och slängde soporna och vidare till macken för att köpa grädde till semlorna... Men det visade sig att en 2as grädde kostade 17kr och det kändes lite väl dyrt, när vi ändå skulle passera mataffären på vägen vidare, och då kunde vi dessutom köpa laktosfritt. När vi kom till mataffären så sprang vi på en bekant och stod och surrade lite innan jag gick in för att köpa grädden. Väl klar och ute så blev nästa stopp postlådan och lite utskick och sen vidare på vår prommis. Nästa bekant sprang vi ihop med efter några hundra meter och utbytte några fraser innan vi fortsatte ner till F´s mor o far, dit vi skulle för att bjuda på semlor.

Kroppen var lite sur på mig för prommisen, men samtidigt är det skönt att vara ute och röra på sig :-) Väl framme så vispade vi grädde, rev mandelmassa och fixad etill semlorna (köpte färdig bakade "grundbullar" i påse om 8st), tillsammans med en god kopp kaffe så blev det en riktigt mysig stund.

När vi promenerat hem igen så snodde jag ihop " Lena köttfärsbiffar special":

ca 3 hg färs

1 ägg

ca 3dl riven Taco-ost

ca 1tsk röd currypasta

salt, svartpeppar (ska fundera på om det var mer kryddor, tror det)

(blir ca 6 biffar)

stekta med nästan en hel skivad gul lök, när jag vänt biffarna och stekt en stund så smulade jag i en Bong köttbuljongtärning utan glutamat, spillde i ca 2dl grädde i stekpannan och lät det småputtra, under tiden som potatisen kokade upp. när potatisen nästan var färdig, så slog jag i ytterligare ca 2dl grädde, saltade lite och så lite vitpeppar....koka upp och sjud en stund så det tjocknar.

Blev faktiskt riktigt mums!

Vill man så kan man äta med lingonsylt, eller vinbärsgele :-)

Söndagen rullade på hur fint som helst, tills F drog iväg till en vän. Jag satt vid köksbordet och fnulade på med datorn och ditten o datten. Drack ett glas saft under tiden... och vips, så hade jag spillt saften rätt ner i datorns tangentbord, och jag har en bärbar dator.... Så kom dagens första ångestattack i full fart. Skyndade mig att stänga av datorn, dra ut strömkabeln, ta ur batteriet, vända den upp och ner. Då kom jag på att jag tar och pillar bort tangenterna så kanske jag kan torka ren den, sagt och gjort ringer upp F för att be om hjälp, under tiden så pillar jag lös tangent efter tanget i full panik. När han äntligen svarade så var jag helt i upplösningstillstånd och han skyndade sig hem, skruvade isär datorn och spred ut delarna på elementen runt om i lägenheten, under tiden så vandrade jag fram och tillbaka med jordens panikångest attack, kunde inte andas och allt var helt upp och ner. det tog säkert runt timmen innan jag kunde börja andas som folk igen och medicinen började ge effekt.

Klockan var ju redan runt 23, så att tro att jag skulle kunna somna när jag mådde som jag gjorde, det var ju bara att glömma. Tog sovmedicin och somnade... sen var det lögn i helvetet att komma upp idag (måndag)...

För min egen del handlar bloggandet om :

* få struktur på vardagen

* komma ihåg saker som hänt och ska hända

* ventilera svåra saker varvat med roliga

* upprätta en vana, tex blogga en gång om dagen

Idag har varit en lite tuff dag, samtidigt som jag haft skojiga stunder. För mig svänger det oftast på någon sekund.... Allt kan frid och fröjd, och så... bara smäller det till som nu idag...

Vi var på väg till en god väninna och ett plastparty, solen skiner idag och vädret var kalas. sitter i ´bilen och funderar högt.

- Nu skulle man haft en skoter, bara för att ta sig ut till en solig plats, dricka choklad och mysa, säger jag.

Vips! !

Så kommer det upp ett gäng skotrar efter vägen, som ska korsa vår väg. Ett helt gäng var de, med ryggor och packning för en fin dag....

Då kommer det där otäcka, som när man drömmer att man faller från en hög höjd, eller när man blir tokskrämd... ett slags sugande hissnande känsla som börjar i maggropen, tårarna rinner, det snörs åt i halsen, det blir ett stålband runt bröstet och ångesten blommar upp.... Saknaden tar tag i mig och jag kan ju inte fatta att du är borta vännen min, det går ju inte. Det var ju bara ett år sedan du och jag åkte skoter tillsammans, precis som en sådan här dag, med solsken och gott sällskap... samt att du gav mig några luftfärder och bakåt kullerbyttor ;-)

Efter några tårar, medicin,  djupa andetag och en stunds kämpande med sorgen, så landar vi ändå hemma hos G, där man (som alltid) möts av glada skall och en god varm kram, så skönt!

Kände mig lite lätt förvirrad ett tag och var fortfarande inte helt tillbaka till lugnet, men allt eftersom gästerna ramlade in och L började sin presentation så kom vardagen tillbaka och jag kände mig lugnare.

Det blev en riktigt mysig stund, som också innebär att jag bokade in ett party hos mig i mars.

Dagen fortsatte med en färd ut till Birsta och Biltema där vi shoppade en hörlurs-delare till datorn, som vi ska använda på bussen imorgon... Då kan vi ha var sina hörlurar när vi kollar på film på datorn :-) Som alltid när man springer i butiker så fastnar det alltid era i korgen än det som tänkt.... efter shoppingsvängen for vi till mamsen o R, där vi fick lite kaffe med dopp.

När vi landade hemma i lägenheten så gjorde vi varma mackor till middag och sen blev det Mello, favvonöjet på lördagar :-) , skulle kunna se Danny o Gina i flera program UTAN folk som tävlar med låtar :-D

Så en rätt bra avrundning på en lite omtumlande dag, med mycket känslor åt alla håll.

Så var man hemma igen efter en tur ut till Birst... i onödan!

När vi väl kom ut dit så hade de stängt för inventering... suck ... så vi funderade till och undrade, behöver vi något annat när vi ändå är i Birsta...

-Näe inget?

- Jo !!

Jag ska ju äta färsrätter, soppor, fisk, pureér och liknande "snäll" mat nu, så det blev en tur till MAX... thi hi, det är ju färs som hamburgare är gjorda av    fick dock beslutsångest... VILKEN ska man välja... Äsch, vi valde en varsin av två lockande bilder, och åt en tugga var och så bytte vi hamburgare..... he he he... en tugga till var och så bytte vi tillbaka, och jag kan säga att både Tripple cheese och Nachoburger var tokgoda! DÄREMOT, så blev jag grymt besviken på deras genom äckliga kaffe... blä och urk!! Näe, upp och hällde ut "kaffet" och ut till bilen.

Fortfarande rastlösa och på god väg in i paltkoma, så beslutade vi att fortsätta dagen med ett besök hos goda vänner, vilket vi gjorde. Blev omkramade av både barn och vuxna <3 <3 Blev sittandes och prata om allt mellan himmel och jord i vanlig ordning och jag fick ett telefonnummer till ett medium som jag ska boka in en tid till och se om jag kommer tillrätta med allt stök omrking mig. Som vanligt hos dessa goa mänskor så springer tiden iväh och vips så var klockan efter 19, och jag måste hem och jobba lite och ringa lite samtal, så tyvärr fick vi säga hej då, med löfte till lilla tösen om att hon ska få komma hit och sova över.

Har en lite jobbig vecka mentalt, massor av tankar som snurrar, och även inför morgondagens doktorstid, och därefter ska jag träffa min samtalskontakt. Det kommer bli en riktigt tuff dag, så därför har jag har inget jobb imorgon heller, utan det får bli ett besök till mamsen mellan de två inbokade tiderna, sedan hem och vila.

Samtidigt som det är jättejobbigt på ett sätt, så är det så otroligt vad mycket positiv energi jag får från annat håll, så det väger väl upp lite. Energin kommer från jobbrelaterat håll, glada värdinnor-gäster-kollegor, som verkligen uppskattar det jobb jag gör, och det känns så skönt.

Som Ni märker, om Ni nu är här och läser vill säga, så finns det många hänsyftningar på saker som Ni ännu inte vet om mig. Jag kommer att fylla på allt eftersom med mer personligt runt mig, för det finns massor som vill ut och detta kan vara ett bra sätt att lufta dom på.

Nej nu har tekokaren kokat upp och svalnat lite, nu slänger F in pitabröden i ugnen och jag ska bidra med att brygga lite gott grönt the, duka en bricka och tända lite ljus i vardagsrummet, sedan fika framför tv och låta kvällsmedicinen göra sin verkan innan det är dags att gå till sängs.

Ha det!